Som natt och dag

Känns natt och dag. Nätterna känns väldigt tuffa och det är ibland som man funderar på hur man ska klara av tillvaron men när dagen kommer så ljusnar allt upp. Nu ska vi få lite hjälp av våra föräldrar. A:s mamma var här igår och sov till idag. Hon hjälpte till vid alla nattpassen så först fick jag 4h oavbruten sömn, ammade vid kl02.00 och var klar vid kl03.30 och fick färefter sova till kl 9.00, lyxigt. A fick sova från kl 23.00 till kl 06.00, så idag är vi pigga och glada. Har kunnat komma ut lite och handla julklappar. På Torsdag kommer min mamma och sover så då får vi sova lite igen. Just nu är det en salig röra med alla matningar och blöjbyte så vi har börjat att skriva upp när vi matar och bytar blöja och på vem vi matar, byter på. Även vad det är dom får om det är amning, utpumpad bröstmjölk eller ersättning. Just nu känns det som om dom bara blir mer hungriga av amningen. Ger man dem 120ml ersättning blir de mätta. Ammar jag måste jag ge ersättning i flera perioder och det resulterar i att de äter hela tiden och man aldrig får en återhämtningsperiod. Precis när man fått den ena mätt och belåten vaknar den andra men det är väl så det är att ha tvillingar. Önskar bara att det hade räckt med amning men med lite arbete kommer vi kanske dit en dag.

babyliv

Nu är det hög tid för ett nytt inlägg. Det är svårt att få tid att sätta sig ner vid datorn. Oftast blir det att jag kollar in på webben via min iphone men det går inte att blogga via den. Nu är det tredje veckan som vi är hemma med tvillingarna. Livet går inte som på räls men vem hade trott att det skulle göra det;) Twinsen äter,sover och bajsar, det är i princip det dom gör. Korta korta stunder tittar dom sig nyfiket och nöjt sig omkring. Det är jobbigt och underbart på samma gång att vara tvillingförälder. De två orosmolnen är sömn och amning, de hänger ihop. De blir inte mätta av att enbart amma så jag får först amma och sen ge ersättning. Dubbelamning la vi ner för att det blev rätt så krångligt så nu ammar jag var och en för sig. Det är rätt så tidskrävande och lite psykiskt jobbigt. Vill ju kunna amma fullt ut men samtidigt så tar ju sånt här tid. I och med att det tar tid så blir sömnen lidande om nätterna och det hjälper inte till att dom behöver mat vid helt olika tider. Agnes ammar bra och behöver inte alltid ersättning, äter var fjärde timme. Vidar däremot är alltid hungrig, vill äta varannan till var tredje timme.

Vi var på BVC idag Agnes väger nu 3375g och vidar har gått om syrran och väger nu 3435g. Så all denna matning ger ju resultat och emellanåt är dom riktigt mätta och belåtna och sover hur fint som helst.

Förlossningen

Förlossningen känns väldigt avlägsen och det är som att hjärnan försöker sålla bort mycket av det som hände under den. Tänkte därför innan jag glömmer alltför mycket skriva ner det jag kommer ihåg. Det började på lördagkvällen. Mannen hade precis varit uppe i affären och handlat godis och annat gott som vi skulle mumsa på medans vi såg det senaste avsnittet av Dexter.

Vi pratade lite om när vi trodde att twinsen skulle komma och jag frågade A om han var redo att de kom nu och det tyckte han att han var men att de gärna fick stanna de dagar det var kvar till v 37. Fem minuter efter samtalet kändes det som att något small till och jag märkte att vattnet hade gått. Ringde till förlossningen som tyckte att vi skulle komma direkt in för undersökning trots att jag inte hade värkar. Vi åkte in kl 19.55 till Lunds kk där jag blev undersökt av barnmorska och läkare inga tecken på värkar men de ville att jag skulle komma upp på avd 44 där jag tidigare var inlagd. De skulle göra kontroller på morgonen om värkarna inte kommit igång. Det fick max gå 72 timmar nu när vattnet gått innan förlossning. A fick åka hem och jag fick sova ensam i en dubbelsal. Vattnet forsade hela natten trodde inte att det kunde komma så mkt hela tiden men det var inget konstigt.

Vid kl 8 pratade jag med A, inga värkar. Klockan 9 startade värkarna i en accelerarande fart, kraftiga menssmärtor släng dig i väggen. Det var näst intill okontrollbart. frågade Bm om jag inte kunde få någon smärtlindring typ TENS men de hade dom inte då fick jag komma ner till förlossningen. Därefter duschade jag vilket jag knappt klarade.

Efter det började jag kräkas av de starka smärtor jag kände då kontaktade BM förlossningen och vi kom till salen vid kl 10.30. Fick lustgas vilket hjälpte rätt bra till att börja med, man kände fortfarande smärtan men man var så borta att man ändå inte uppfattade den. Var öppen 3-4 cm när jag kom till förlossningen. Två timmar senare kunde jag inte längre klara mig på lustgasen, Bm började prata om TENS eller värmekudde och jag kommer ihåg att jag sa att jag var där endast en EDA=epidural kunde ta mina smärtor. Bm kontrollerade och jag var öppen 5 cm så hon kontaktade narkos. Vilken befrielse det var att få Edan nu kunde jag komma upp och gå runt lite. Efter 2 h var effekten borta, fick en ny påfyllning och smärtan försvann igen. Nu var det byte av BM. En ny BM kontrollerade mig och nu var jag endast öppen 4 cm Gaaah var ju öppen 5 cm precis.

Nu blev det dax för värkstimulerande dropp och effekten av EDAN försvann i takt med att droppet hela tiden höjdes och man kände ett starkt tryck nedåt. Fick uppmaningar om att gå och dricka lite inget att detta klarade jag av.Hade nu både EDA och lustgas, var nu öppen 7 cm vid 20 tiden fick en sista påfyllning av EDAn, Bm var tvungen att ringa till narkos för att få dispens.

Vid kl 21 var det skiftbyte igen, kommer ihåg att det kändes som en evighet innan någon kom in och hälsade på oss. Vid 22 tiden kom BM och uskan in och nu blev det dax för bebisarna att komma ut. Det tillkallades 2 st läkare, en till Bm och där var även en läkarstudent. Den ena läkaren följde bebis 2 med u-ljud, den andra läkaren höll fast bebis 2 så att han inte kunde vända sig när bebis 1 kommit ut. En Bm till vardera barn och en undersköterska som kunde assistera barnmorskorna. En läkarstudent som nog tyckte att hon var med om en väldigt stor händelse, kommer ihåg att hon såg helt rörd ut när Agnes kom ut.

Hela utdrivningsskedet tog 45 min och någon gång här tyckte jag att jag inte klarade mer men jag blev peppad att fortsätta, ja vad hade jag för val egentligen? Bebis 1 kom ut men inte fick jag någon bebis upp på mage.( hon hade för kort navelsträng men jag fick en liten skymt av henne och A klippte navelsträng. Nu trodde jag att det skulle komma en liten paus och det var väl några minuter. Tydligen så började Vidar= bebis 2´s hjärtljud gå ner och de ville få ut honom fortare än fort så värkdroppet höjdes och värkarnas intensitet var på över 300 någon ropade efter en 4 i storlek på sugklocka men då kom han ut efter 3 krystvärkar. Han gick direkt till undersökningsbordet och barnläkaren tillkallades och han fick andas mot tryck. Det var lite läskigt men vi förstod aldrig riktigt att han hade börjat må dåligt. Nästan direkt efter att barnläkaren kommit repade sig Vidars andning och han slapp åka till Neo. Det gjorde mycket ondare än jag någonsin kunnat föreställa mig och jag hade aldrig kunnat vara hemma utan smärtlindring tills jag var öppen 7 cm som vissa kan. Samtidigt nu 2 veckor senare tycker jag inte dett var så farligt och jag känner ingen räddsla för att gå igenom det igen.

Vi fick reda på att förlossningen var överfylld och de stängde förlossningen i Lund den natten. Detta innebar att även avd 44 var överfylld och vi kunde inte få ett rum så att A kunde stannna. Vilket vi hade hört att de verkligen försökte med när man fött tvillingar. Vid 04.30 kom jag upp till avdelningen och A fick åka hem för att komma tillbaka vid 9 tiden. Ensam med två små barn och en helt oerfaren nybliven mamma, sov nu så väcker vid dig vid 6 tiden då ska de ha ersättning och amma. Sedan dess har jag nog max sovit en 3 timmar i följd men alla hormoner man har i kroppen gör att det inte är så farligt. Det är helt underbart att äntligen ha blivit mamma och det till två på en och samma gång:) Man kände lite så på BB, fick ni bara en?

Vi fick två! Jackpott i livets lotteri....

Hemma!

Nu har vi kommit hem med våra underverk. Allt går fint dock känns det lite overkligt att ha två små bebisar som nu styr dygnet totalt. Amningen har kommit igång fint och vi har t.o.m börjat "dubbelamma" :). Vi ger även modersmjölkersättning för att tillmata dem. Första natten var något kaotisk för oss då jag (pappan) fick stanna uppe och mata Vidar och Agnes själv då mamma behövde sova (hon har inte sovit många timmar senaste veckan). Idag på morgonen så är det lugnt och fridfullt och vi bara njuter av tillvaron. Och imorgon får jag fira min första farsdag! /Stolt pappa!

nu har dom kommit

På lördag kvällen gick vattnet och förlossningen rådde oss att komma in. Värkarna kom först vid niotiden morgonen därpå och kl
23:13 föddes flickan och 23:47 kom pojken. Det var en tuff förlossning men om det skriver jag en annan gång. Vi är otroligt lyckliga och hela familjen mår bra.
Kramar

v 36

Har vi nått idag :) men det har blivit tuffare. Fler och kraftigare sammandragningar med molande mensvärk ibland. Det finns ingen regelbundenhet iallafall.Det är mycket tryck nedåt och ibland inbillar jag mig att jag håller på att öppnas. Kan inte sova om nätterna, har jag i och för sig haft problem med hela graviditeten, men nu sover jag fram till 02.30 vaknar, somnar om till 04, somnar om och vaknar när mannen går till jobb 07.30. Är då super hungrig och måste gå upp och äta. Tror det är hormoner som spökar och försöker få mig att vänja mig vid att gå upp och amma:) Det hela hade inte varit så farligt om de hade fått komma nu men det bästa är ju om de kan hålla sig inne en vecka till:)Det känns väldigt spännande och lite läskigt också att man står inför sitt livs största förändring men gud vad jag längtar.

Köpte lite kläder till de små nu i helgen. Vi har ju ärvt mycket kläder så nu passade vi på att slå på stort. kanske blir de första plaggen :)




Magbild i v 35+4

v 35.....

Har vi nått och passerat. Nu satsar vi på att dom håller sig till v 36. Det är svårt man har börjat förlika sig med tanken att de kommer att födas tidigare men man vet ju aldrig, vi kanske t om når v40;) Veckan som gått har varit fylld av undersökningar. Tillväxt U-ljud på måndagen,pappaföreläsning på tisdagen, spec mödravården på torsdagen och barnmorskan på fredagen. Besöket hos spec mödravården var bra men min tapp är fortfarande 0,6 cm så mycket tyder på att jag kommer att föda snart. CTG kurvan var fin en del sammandragningar men de var inte långa.

Vi har inga fler besök inbokade där utan jag ska fortsätta som tidigare med mina bricanyltabletter och vila med mobilisering efter förmåga. I fredags fick min pappa hjälpa mig att ta mig till barnmorskan för mannen måste hinna jobba lite. Mitt bltr var som vanligt lågt men inom acceptabla gränser, vikt 80kg = 18 kg viktuppgång:)hjärtljuden var bra men tog ett tag att finna, dom flyr så fort dopplern eller ctg kommer fram. Mitt magmått är nu 49 cm, var 45 cm förra veckan, kan det verkligen ha ökat med 4 cm på en vecka? tydligen! Min barnmorska sa dock att det kan diffa lite då varje barnmorska mäter olika. Har ett besök till inbokat den 11/11 men min barnmorska trodde nog att dom kommit innan dess men vi får väl se:)

Tillväxt U-ljud

Har vi varit på idag och det gick bra. Pojken uppskatades ha en vikt på 2681 gram och flickan till 2495 gram så dom är normal stora bebisar.Kan dom bara hålla sig kvar tills på torsdag så slipper dom Neo. Det har kännts tungt idag, magen har varit hård och jag har svårt att hitta en bra liggställning. Det är jobbigt att se hur stökigt det är hemma och att man inte kan ta tag i det. Har stickat klart två babykoftor. Det står att de är från 0-3 månader men de ser gigantiska ut.

Hemma igen

Blev lite förvånad men i fredags fick jag lov att komma hem med stränga order att ta det lungt och inte starta något renoveringsprojekt;) Först ville hon inte skicka hem mig då jag frågade vad som skulle vara skillnaden att komma hem nu eller v 35. Hon ville inte ändra den andra läkarens plan men något bättre skäl fick jag inte. Det är ju också väldigt tryggt att vara inlagd och man får lite extra kontroller men det är ju ingen fara för barnens liv och man hade ju inte gjort något för att stoppa en förlossning i och med att jag passerat 34 veckor. Efter lite övervägande med överläkaren för barnkliniken även han som bråkade med försäkringskassan åt mig så ändrade hon sig och sa att jag kunde komma hem med stränga order om vila.

Saknar dock avdelningen lite, dom var så gulliga och tog så bra hand om en, men det är verkligen skönt att vara hemma igen. Ska på U.ljud tillväxtkontroll på måndag, skulle egentligen varit där i fredags men remissen var skickad försent. På torsdag ska jag på återbesök på spec mödravården och till min barnmorska så övervakad är man ändå.

Här hemma växlar jag mellan sängen och soffan. vaknar vid 8 tiden och då kommer mannen med frukost på sängen sedan går jag ner till soffan och är där hela dagen. Ser på Tv, film, data, stickar och klappar katten. Som min mammalediga vännina sa, det låter väldigt härligt och det är det ju men även lite långtråkigt.

34 fullgångna veckor

Har jag nu passerat. Detta innebär att tvillingarnas lungor nu är fullt utvecklade.Pratade med läkaren idag och om jag lyckas hålla dom inne en vecka till så får jag lov att komma hem och vila hemma istället. Ska på ett nytttillväxt U-ljud imorgon, blir spännande att se hur mycket dom lagt på sig.
Dagarna är väldigt inrutade vaknar vid 7.30 av att dagpersonalen kommer in och hälsar och hör hur natten varit, efter det frukost, läkarrond, ctg. Sen är det lite dö tid innan lunch, lunch vid 11.30, efter det fika och vila. Vid 15 tiden brukar kvällen gå runt och presentera sig sen vid 16.30 är det kvällsmat. Efter kvällsmaten får jag besök av mannen, fika vid 20.00 och sedan kontroll av hjärtljud. Vid 21.30 kommer natten runt och hälsar. Vid 22 tiden slocknar jag och vaknar till vid 3 tiden för att sedan somna om vid 5 tiden.


Man ser inte bakifrån att jag är gravid:)


Lilleman U-ljud v19


Lilltjejen U-ljud v19

Bråket med försäkringskassan

Är över:)Har redan nu fått min första utbetalning. Har hört mycket om fk tidigare och förstått att många sjuka som har haft problem med att få sina sjukskrivningar godkända. Det är bara så hemskt att bli utsatt för deras oförståelse och att de har sådan makt till och med över en läkare. Min läkare hade dock uttryckt sig rätt vagt angående varför han ville sjukskriva mig. Det jag har lärt mig är iallafall att det löser sig och att man behöver inte ta kampen själv. Min läkare kom in till mig efter att han pratat med fk och meddelade personligen att han skällt ut dom och att sjukskrivningen nu var godkänd. Min läkare här på avdelningen engagerade sig också mycket i fallet och var beredd att rycka in om det inte skulle löst sig.

Skam den som ger sig;)

Måndag v33 +4

Kunde inte sova i natt. Kortisonsprutan jag fick för att öka på lungmognaden gjorde mig klarvaken. Låg och planerade hur många dagar vi ska plocka ut av föräldraledigheten. Man vill ju ha en del dagar sparade samtidigt vill man ju vara hemma så länge som möjligt och inte helt utfattig vill man va heller. Framåt 5 tiden somnade jag och väcktes av Barnmorskan vid halv åtta. Är glad att jag fick sova lite iallafall.Det blir nog att vi tar ut 16 dagar i början eller 18 är fortfarande villrådig. Svägerskan kommer att bränna inne dagar pga av att sonen fyller 8 i februari inte heller kul.

Ja idag har jag varit igenom de flesta undersökningar man kan göra, CTG, U-ljud av cervix(tappen), flödesmätning allt utom tappen har sett jättefint ut.Men tappen var i stort sett oförändrad sedan i fredags. På flödesmätningen fick jag se bebbarna och hon bytte till och med till 3D vilket var en liten hemlis mellan henne och mig inget de gör på rutin.tjejen låg för långt ner för att se men killen låg först bra till. precis när hon bytt så vände han sig och la foten över ansiktet(att dom bara kan). Han ville inte alls avslöja sitt ansikte men ett söt litet öra kunde han inte gömma. tror han kommer bli sin far upp i dagen. Fråga mig inte hur jag kan basera det på ett öra men fick den känslan när jag såg det.

Försäkringskassan min handläggare ringde precis när jag skulle iväg på undersökning. Vi bestämde att hon skulle ringa mig imorgon. Hoppas att det gått bra, har fått min läkares telefonnr här på avdelningen att ge henne om det blir några problem. Men som sagt jag kan ju inte jobba från sjukhussängen och min läkare säger att all tid efter v 35 är bonus.Hon tyckte vi skulle ställa in oss på att de kan komma när som helst.

Örat i 3D :)

Från sjukhussängen

Har nu varit inlagd sedan i fredags.I fredags hade jag förhoppningar om att jag skulle bli bättre och få komma hem på måndag.Läkaren var här idag och mätte cervix(tappen)först blev jag riktigt rädd för det lät som hon sa att det var öppet men så illa var det inte den hade minskat till mellan 0,7 och 1,18cm. Det är iallafall ingen chans att jag kommer hem men jag är ju på rätt ställe. Vid CTG var hjärtljuden bra och den noterade endast en sammandragning. Har iallafall fått en kortisonspruta för att påskynda lugnmognad och imorgon ska jag göra flödesmätning av navelsträngen.

Det har varit en sjuksköterska här från neo och informerat om avdelningen och vården. Tydligen så om man går till v35 och barnen väger mer än 2300g så behöver man inte komma dit, det är mindre än 2 veckor dit. Hoppas att det finns en chans att vi når dit. Har mycket skuldkänslor som tänk om det varit annorlunda om jag blivit sjukskriven tidigare eller tagit det mer lugnt? Svårt att säga och det är svårt att ta det riktigt lugnt när man inte vet att något är fel. Känner mig inte helt klar över att en förlossning kanske ligger runt hörnet. Det är svårt att ta in i min drömvärld tror jag fortfarande attjag kommer att gå till v 37. Saknar min man och min katt. mannen kommer ju och hälsar på men det kan inte katten :( Ja ja vad är en bal på slottet, har det trots allt bra här,blir ordentligt uppassad av underbar personal.

Imorgon blir det överläggning med försäkringskassan de överväger att inte godkänna den sjukskrivningen den första läkaren jag träffade skrev. Hemskt men det kommer säkert lösa sig fk ska ha samtal med min läkare imorgon och med tanke på var jag befinner mig är det ett fall för tidningen om den nekas.Kan bara tycka att det är omänskligt men det är ju inte min handläggares fel utan regler uppifrån.Skriver mer imorgon.Mannen har satt ihop spjälsängen som han själv sov i då han var bebis:)

Inlagd

Besöket idag på specialistmödravården gick inte bra. CTG kurvan var fin för båda barnen men visade en del sammandragningar. Då Läkaren mäte livmoderstappen hade den minskat till mellan 1-0,9 cm vilket gjorde att hon inte vågade skicka hem mig. så hastigt blev jag inlagd med sängläge och endast toalettbesök. Delar rum med en annan blivande tvillingmamma som nog ska föda när som helst. Maten är helt ok, personalen är rätt så osynlig. Har fått tagit lite blodprover som låg bra och även lyssnat på barnens hjärtljud som var fina. Hoppas jag inte behöver vara här hela tiden, hoppas att min tapp bygger upp sig igen.

God natt

Sjukskrivning och sängläge

Efter semestern var det tungt att börja arbeta igen. Arbetar som sjuksköterska inom distriktet så vi åker hem till de som behöver vård i hemmet. Är inte direkt med i omvårdnaden så det innebär inga tunga lyft direkt. Det som var kämpigt är att vi cyklar runt, behöver ta oss upp flera våningar utan hiss och alla de akuta situationer man kan hamna i. Plus att två av mina kollegor försvann utan ersättare. Klarade av att jobba hela sommaren men hade en stenhård mage antagligen sammandragningar men jag läste någonstans att de inte var farliga så länge man inte hade ont.Ibland kändejag mig helt svimfärdig när jag suttit länge vid datorn för magen pressade så hårt på lungorna.
Den 30 Augusti hade min Barnmorska bokat in ett läkarbesök och läkaren sjukskrev mig först på halvtid from 1sept-28 sept sedan att jag skulle vara heltidssjukskriven fram till BF pga risk att föda för tidigt.

Kämpade mig igenom fram till den 28 september att jobba halva dagar vilket i efterhand känns som att det var tuffare än att jobba heltid för det var ju ingen som ersatte en de timmar då jag gick hem. Efter att jag varit sjukskriven en vecka alltså förrän vecka sedan så vaknade jag upp kl två på natten med molande mensvärk och sprang konstant på toaletten och kissade. Ringde förlossningen bara för att höra och de tyckte vi skulle komma in direkt. Inne på förlossningen såg man att jag hade regelbundna sammandragningar var 3:e minut och när man mäte livmodershalsen hade den minskat från 4,6 cm till 1,18 cm. Det blev tal om att ge kortison och jag fick bricanyl och började behandling för urinvägsinfektion. Vi fick vara kvar till morgonen då tog dom nytt Ctg vilket visade mindre sammandragningar och vid ultraljud av livmoderstappen såg man att den hade gått tillbaka till 2,6cm inte helt bra men inte så kritiskt som 1,18cm. Fick valet att antigen bli inlagd för att vila och endast gå upp på toaletten eller åka hem och göra samma sak där. Valde att åka hem och så fick vi återbesökstid på fredagen.

På fredagen så var vi först på rutin ultraljud och fick se bebisarna, de väger båda över 2 kilo :)sedan mäte vi livmoderstappen som nu var 1,9 cm. fick lov att vara hemma med stränga order om vila och endast uppgång vid toabesök. Fick med mig Bricanyltabletter mot sammndragningarna och fick återbesök på måndagen.

På måndagen konstaterade man att jag inte haft en urinvägsinfektion så jag skulle sluta med antibiotikan. Livmoderstappen var fortfarande 1,9 cm blev ordinerad fortsatt vila och nytt besök på fredag, alltså imorgon.

Uppdatering

Det var evigheter sedan jag hade tid att skriva något här känns som det hänt jättemycket sedan sist.

Det första jag vill berätta är att mirakel faktiskt sker. Vår provrörsbefruktning utvecklades i en tvillinggraviditet, bara att försöket lyckades är ett mirakel i sig. Först trodde vi att det endast kunde vara enäggstvillingar då man bara satte in ett ägg men icke då. Ultraljud i v 19 visade att i magen ligger där en liten tjej och en liten kille så med 100% säkerhet är det tvåäggstvillingar. Hur går då detta ihop tänkte vi har dom gjort fel på Curakliniken? Nej det har dom inte utan vi fick beskedet att det hör inte till vanligheten att man släpper ett ägg själv under pågående behandling men det kan ske och det har det gjort för oss:)

Först kändes det konstigt för att man ställt in sig på enäggstvillingar men det gick snabbt över. En pojke och en flicka helt perfekt. Sommaren har varit toppen, mitt graviditetsillamående försvann lagom till semestern började och vi hade tre härligt varma veckor med sol,bad och mycket grillning.

Självklart har det hänt mycket mer och jag återkommer snart med fler uppdateringar av mitt liv. Barn är de största mirakel som kan inträffa och det är värt att kämpa för oavsett hur ont det gör med alla behandlingar eller en lång väntan på adoption när det väl händer så överskuggar det allt jobbigt man varit igenom.

Kram på er alla läsare

Sommar och sol

Det var ett bra tag sedan jag skrev, måste erkänna att jag varit lite lat. Just nu känns allt helt underbart, nåstan lite skrämmande. Illamåendet har försvunnit och jag har semester från jobb och börjar bli utvilad. Magen växer så att det knakar och det undgår ingen att man är gravid. Har börjat att känna små rörelser i magen, går inte riktigt att beskriva hur det känns men självklart är det en fantastisk känsla.

Var på ett tredje u-ljud för 2 veckor sedan men fick inga bilder:( Han kollade bara snabbt att allt stod rätt till och att fosterna växte som de skulle. Trevligt men jag längtar till nästa vecka då vi ska till en barnmorska och man kan få reda på lite mer. Vi är fortfarande lite kluvna till om man vill ha reda på könet innan födslen eller om vi kan hålla vår nyfikenhet i schak.

Vi har äntligen hittat en ny bil som passar en växande familj. Har ju tidigare haft en lite Peugeot 206, i vilken man fått välja om man ville ha bebbarna med eller vagnen. I veckan slog vi till på en Peugot 307 SW kombi. Fick den till et skapligt pris och den hade både dragkrok och rails plus ett superhätigt glastak. Det fanns även plats för både bebisar och vagn :)

Det är härligt med semester, blir att man umgås med släkt och vänner. ett par utflykter har vi även tänkt att vi ska hinna med.

Ha en underbar sommar!

Gravid 9 månaders väntan

Ja, för de allra flesta är det så ! men för ca 15% av befolkning är väntan betydligt längre än så. När man beslutar sig för att försöka göra barn blir man på ett konstigt sätt gravid men utan barn i magen.

Ett tag när jag mådde som sämst under min barnlöshet gick jag till en kurator för att prata av mig. Det var skönt att ha en utomstående att gråta av sig hos. Denna kurator hon sa något väldigt klokt "Att vara ofrivilligt barnlös är som att vara gravid men att inte veta när barnet kommer att födas" stämmer bra tycker jag.

Har tänkt lite på året som gått, för det är lite mer än ett år sedan vi satte igång med behandlingar. Under detta året har jag ätit 2 kurer med pergotime och inseminerats vid två tillfällen. Även om vi visste att det inte var en särskilt bra behandling för barnlöshet och oddsen för att lyckas var kassa blev man väldigt knäckt när de misslyckades.

Detta ledde till att jag gick vidare och frågade Curakliniken lite argt vad dom gjorde för att ta reda på orsakerna bakom oförklarad barnlöshet. Som svar fick jag att dom bedrev mycket forskning inom detta och jag frågade vad dom hade för pågående projekt. Då visade det sig att de skulle starta en studie under hösten. Studien gick ut på att jämföra 2st hormonpreparat med varandra och hon frågade om jag var intresserad av att vara med. Såklart jag var, en gratis IVF :)

Under hösten satte vi igång med vår första IVF, väldigt nervöst. Det gick bra med hormonerna vi körde det korta programmet. Studien krävde att man gjorde ISCI och blastocystodling. Fastän vi fick ut 11 ägg var det endast ett som överlevde till blastosyststadiet. Enligt läkaren var detta vanligt vid blastosystodling men jag blev chockad att endast ett överlevt. Men det behövs ju bara ett befruktat ägg för att det ska bli en graviditet och det blev det.

Efter de två mest nervösa veckorna i mitt liv visade blodprovet positivt. Gick på små rosa moln men fick bruna flytningar redan dagen efter det positiva beskedet. Veckorna som gick fram till det tidiga u-ljudet i vecka 9 var så jobbiga. Bruna flytningar vaje dag och alla man ringde och frågade sa att det var för tidigt att säga något. Det kunde vara helt normalt men det kunde även vara början på missfall. Helgen innan vi skulle på u-ljudet började det komma färskt blod. Tog ett graviditetstest som fortfarande visade positivt.

På måndagen den 21/12 åkte vi till Curakliniken och läkaren meddelade att våra farhågor var sanna. Fostret levde inte och var litet för tiden. Jag bara grät, kommer ihåg att jag sa till min läkare att det känns som det aldrig kommer att bli vår tur. Då sa hon att visst är det svårt när sånt här händer men risken att det aldrig skulle bli vår tur var ytterst liten.

Härefter följde två svarta månader innan remissen från landstinget var skriven. Efter att den kommit in till Curakliniken började vi med vår andra Ivf och den resulterade i en tvillinggraviditet :) Visst är det lång tid kvar och mycket kan hända men det har gått över all förväntan.

Vet att om man jämför med många andra så är vår resa inte så lång. Det jobbiga var ovissheten och rädslan. När man är mitt uppe i behandlingar vet man aldrig hur lång väg det är kvar. I efterhand tycker man inte att det är lika svårt. Ha det bra alla ni där ute, kram på er.

Ultraljud v14+1

Tvillingarna i v 14+1 :)

Var i Lund idag på KK för u-ljud. Var ledig på morgonen från jobbet så skönt med lite sovmorgon. Var rätt så nervös att man skulle få höra något som man inte vill höra. Det var en läkare som gjorde undersökningen och han började med att säga att "här ser jag två levande foster". Förstår inte hur han kunde se det så snabbt men han har nog sett en del bilder tror jag. De sprattlade och den ena öppnade munnen som om den svalde fostervatten eller pratade.

Allt såg bra ut, helt fantastiskt att man kan se så mycket fastän de är så små. De är nu 8 cm och man kunde tom se små händer. Vi ska tillbaka på nytt u-ljud om två veckor. Innan har jag alltid tänkt att jag vill ta reda på vilket kön det blir men nu vet jag inte längre. Är väldigt nyfiken men samtidigt hade det varit spännande om man kunde vänta.

Ultraljud v 7+2

Tänkte att nu får jag allt lägga upp den första bilden på de små. På denna bilden är de endast 1cm långa men hade varsitt hjärta som tickade på. En underbar bild att ha på sin näthinna, dessa små tickande hjärtan. Jag har en annan bild på dom också men den finns endast i mitt huvud och det är det 8 celliga ägget innan det fördes in i min livmoder. Så himla coolt att man sett det. Vår läkare hade det uppförstorat på en skärm, måste höra om dom har sparat bilder på ägget.

Ska på ett andra u-ljud på torsdag, har fått tid nu:) De på KK i Lund hade tolkat min Barnmorskas remiss som endast en remiss till u-ljud i v18. Tur att man ringde och hörde efter. Har ambivalenta känslor inför besöket, känns spännande men samtidigt är jag rädd för att något ska vara fel.

Det känns så tråkigt när man får reda på att vänners behandlingar misslyckas. Min vän som jag haft följe genom de här svåra åren har fått infektion i livmodern efter sin första IVF behandling och är självklart jätteledsen. Man vet inte vad man ska säga för det finns inga ord för den sorg hon känner. Tänker också på vår bloggföljare Jean som inte lyckades med sin behandling, det är så orättvisst att man kämpar och kämpar. Jag hoppas alla er där ute som kämpar ett stort lycka till och att det efterlängtade plusset inte är långt borta.

Att släppa nyheten

När är det rätt tillfälle?
De 12 kritiska veckorna har passerat och själv tror jag att alla på jobb misstänker att jag är gravid. I och med att det finns två knyten och stillastående tarmar tycker jag redan att jag ser höggravid ut :) Avslöjade i allafall i veckan för min chef och kollegor att jag är gravid(Har dock inte sagt att jag väntar två). Blev endast mött av positiva reaktioner.
En kollega tyckte att det syntes lite nu när hon visste. Hon berättade om att en annan tjej på jobb var i 20:e veckan och att det inte syntes alls på henne, konstigt tyckte hon. Tänkte berätta att det är två men vill vänta på ett u-ljud till innan jag släpper den nyheten. Hon berättade också att den andra tjejen på jobb gjort en IVF. Man är verkligen inte ensam! ju mer man pratar med folk man känner ju mer går det upp för en att det är många som inte har så lätt att få till det där plusset.

En del vänner som vet vad man gått igenom har ju följt en genom hela resan och vetat rätt så länge att man är gravid. Andra vänner som inte vetat men som ändå är nära vänner har jag börjat att släppa nyheten för och även berättat om att vi fått hjälp på vägen.
Så nu i vecka 13 har graviditeten börjat offentliggöras, illamåendet är fortfarande kvar, tröttheten likaså. Herr Halsbränna har jag även börjat bekanta mig med och magen har börjat att synas:) Man känner sig ändå otroligt tacksam att man får vara med om denna resa och de krämpor man känner är ingenting jämfört med lyckan att äntligen få vara gravid.

Inskrivning

Var på inskrivning för två veckor sedan hos Barnmorskan.Fick stressa som en liten tok för att komma ifrån jobbet men jag hann. Var där i ca en timme tog blodtryck och lite prover. Det konstaterades att jag hade lite lågt blodvärde men hon skulle även kolla upp järnvärdet innan jag började med järntabletter. Pratade om mitt illamående och hon kunde ordna att en läkare skrev ut medicin mot illamåendet om jag ville. Skriver dom ut det så lättvindigt? tackade ja till detta, inte för att jag tror att jag kommer ta det men det känns skönt att veta att man har något ifall det skulle bli outhärdligt. Kommer att få ett till tidigt ultraljud, hon sa att det skulle utföras mellan vecka 10-14. Imorgon går jag in i vecka 13 och jag undrar om det kommer att hinnas med. Känns stort att ha kommit så långt nu är jag inskriven och de första oroliga veckorna har passerat:)

Oro

Nu har mycket lagt sig vi vet att IVF försöket lyckats och vi vet att det fanns hjärtslag v 7+2 men vad händer nu? nu är det en lång väntan till v16 och det andra u-ljudet. Än vet man ju att båten inte är i hamn och att det är en lång resa kvar, hoppas verkligen att vi når i land med detta försöket.

Har varit sjuk sedan det positiva graviditetsbeskedet i omgångar. Var lite småförkyld första veckan men kunde jobba men det tog en vecka innan det var över. Sen satte det stora graviditets illamåendet in, men även om det är jobbigt så känns det bra, man känner att man är gravid. Förra veckan blev jag riktigt förkyld med snuva,halsont,feber och ögoninflammation. Dum som man är jobbade jag hela veckan och var helt slut när jag kom hem och det gjorde att det blev värre. Denna veckan har jag varit hemma för att bli frisk känns som min kropp behöver det för att kunna bli bra igen. Hoppas verkligen inte att de små embryona har tagit skada av detta.

Nästa vecka är det inskrivning hos barnmorskan :)

Heartbeats

Var på U-ljud förra veckan, dagen som man väntat på. Det var en nervös väntan i och med att det gick som det gick förra gången :( Har efter graviditetsbeskedet drabbats av ett hemsk illamående som är värst om morgnarna men håller i sig hela dagen, så det kändes ju iallafall att något måste där ju finnas.

Åkte till curakliniken vid 14 tiden och blev mottagna av en Barnmorska. Vid undersökningen utbrister barnmorskan förvånat "Ser ni vad jag ser?" och vi gissandes är det två? Ja det är det :) Det var ju bara ett ägg som sattes in så det borde vara enäggstvillingar men de låg i separatasäckar med dubbelhinnor och två moderkakor. Denna gången såg man två små hjärtan slå. Väldigt roligt och fantastiskt men även en chock, två bebisar samtidigt.

Gravid

Testdag var förra tisdagen 31/3 vågade inte testa på morgonen för om det varit negativt hade jag inte orkat gå till jobbet och vara glad en hel dag. När jag kom hem fick jag ett infall och testade, sprang ut ur badrummet utan att våga titta på resultatet. Ringde till min man som var på väg hem från jobbet gick in och tittade och det var positivt :) känns helt otroligt att man lyckats.

Nu börjar en annan resa, får fortsätta med progesteron vagitorer fram till v 8 och kommer att komma på ultraljud den 15/4

IVF II

Vid månadsskiftet kom äntligen vår remiss fram till Curakliniken och vi kunde påbörja vårt första landstingsfinansierade IVF försök. Precis som vid vårt första IVF försök så blev det enligt det korta programmet. Menopure inj from dag3 150IU och Orgalutran 0,25mg from dag 5. Vid u-lud den 4/3 så fanns det 7 större blåsor och ett flertal mindre så menopure dosen ökades till 225IU.

Äggplockningen blev den 9/3, verkligen skönt att man på Curakliniken slipper att vara vaken under detta ingrep, fast jag vaknade upp en gång men det har jag inget minne av. Vi fick reda på att dom skördat 14 ägg :)

Först var tanken att de skulle låta spermierna befrukta äggen själv men de fick senare kalla fötter och gjorde ICSI på 7st. vårt första IVF försök var ju en studie där de var tvungna att göra ICSI på alla ägg och även långtidsodling. Det hade ju kunnat vara så att inget ägg blivit befruktat naturligt och därav anledningen till vår barnlöshet. Men så var inte fallet befruktningsfrekvensen var bättre för de ägg som befruktats naturligt än de med ICSI och vi fick efter 3 dagarsodling den 12/3 tillbaka ett 8celligt embryo och 6 st till frysen.Nu har ruvar- och progesteronperioden inletts och jag ska inte testa förrän den 30/3 en evighet.