Från sjukhussängen

Har nu varit inlagd sedan i fredags.I fredags hade jag förhoppningar om att jag skulle bli bättre och få komma hem på måndag.Läkaren var här idag och mätte cervix(tappen)först blev jag riktigt rädd för det lät som hon sa att det var öppet men så illa var det inte den hade minskat till mellan 0,7 och 1,18cm. Det är iallafall ingen chans att jag kommer hem men jag är ju på rätt ställe. Vid CTG var hjärtljuden bra och den noterade endast en sammandragning. Har iallafall fått en kortisonspruta för att påskynda lugnmognad och imorgon ska jag göra flödesmätning av navelsträngen.

Det har varit en sjuksköterska här från neo och informerat om avdelningen och vården. Tydligen så om man går till v35 och barnen väger mer än 2300g så behöver man inte komma dit, det är mindre än 2 veckor dit. Hoppas att det finns en chans att vi når dit. Har mycket skuldkänslor som tänk om det varit annorlunda om jag blivit sjukskriven tidigare eller tagit det mer lugnt? Svårt att säga och det är svårt att ta det riktigt lugnt när man inte vet att något är fel. Känner mig inte helt klar över att en förlossning kanske ligger runt hörnet. Det är svårt att ta in i min drömvärld tror jag fortfarande attjag kommer att gå till v 37. Saknar min man och min katt. mannen kommer ju och hälsar på men det kan inte katten :( Ja ja vad är en bal på slottet, har det trots allt bra här,blir ordentligt uppassad av underbar personal.

Imorgon blir det överläggning med försäkringskassan de överväger att inte godkänna den sjukskrivningen den första läkaren jag träffade skrev. Hemskt men det kommer säkert lösa sig fk ska ha samtal med min läkare imorgon och med tanke på var jag befinner mig är det ett fall för tidningen om den nekas.Kan bara tycka att det är omänskligt men det är ju inte min handläggares fel utan regler uppifrån.Skriver mer imorgon.Mannen har satt ihop spjälsängen som han själv sov i då han var bebis:)